Jag är rädd för alkisar. Idag när jag stod på stationen i Flen funderade jag på om det är en bra eller dålig sak. Pappa säger att alkisar oftast är dom snällaste människorna... Men jag har nog beslutat mig för att inte ändra på det faktum att jag är rädd för alkisar. Så länge jag inte ser rädd ut, för då inbillar jag mig att dom ännu hellre kommer fram och pratar med mig.
Ibland om man är rädd kan det vara bra att bekämpa rädslan. Men i mitt fall tror jag att det rätt svårt och därför tror jag att det är bättre att ha alkisarna på avstånd på något sätt.
Det jag känner är nog mest obehag egentligen, inte rädsla. Obehag över att människan mår dåligt och det får mig att tänka på hur snett det kan gå... Jag vill gärna tro att världen är idyllisk och saker som bevisar motsatsen gör mig lite skrämd.
Ibland om man är rädd kan det vara bra att bekämpa rädslan. Men i mitt fall tror jag att det rätt svårt och därför tror jag att det är bättre att ha alkisarna på avstånd på något sätt.
Det jag känner är nog mest obehag egentligen, inte rädsla. Obehag över att människan mår dåligt och det får mig att tänka på hur snett det kan gå... Jag vill gärna tro att världen är idyllisk och saker som bevisar motsatsen gör mig lite skrämd.
1 kommentar:
Det är nog sant gumman, man ska hålla sig borta o låtsas som ingen ting så förhoppningsvis bryr de sig om ngn mer intressant. Hahha så kan det gå när man är i flen :D.
Hoppas att du haft en bra helg!
Älskar dig! '
Kramar
Skicka en kommentar