My favorite game?

- Spelar vi inte alla ett spel?

Idag har iallafall jag spelat ett spel med mina femmor och sexor. Jag spelade "basketfia" med dom och dom spelade "lura vikarien" med mig. Utmattande, I'm tellin' you! Jag kommer ihåg att jag alltid hatade att ha vikarier när jag var liten. Just för att alla skulle testa dom extra mycket så att lektionerna blev alldelles stökiga och man fick ont i huvudet. Jag undrar vad det är som sätter igång hela processen. För jag antar väl att det lugnar ner sig (?!). Det jobbiga med barn/ungdomarna idag är att dom liksom är för trygga. Dom spelar ut lärarna, som står och ser på, utan makten att göra någonting. Kan väl sägas att det krävs en del brains till detta. Och idrott (muscles) verkar inte precis vara det som står högst upp på listan bland barnens favoritämnen. Neej, dom vill hellre sitta stilla. Helst framför en dator! En av mina gamla lärare sa till mig "Sen ni (87:orna) slutade här på skolan har det bara gått utför". Det är faktiskt inte bara en som har sagt det förresten. Känns skittråkigt att barnen har blivit så obstinata och respektlösa att lärarna liksom ger upp. Jag var en sån som älskade mina lärare. Det gör jag fortfarande! Senast jag träffade min lekisfröken började jag gråta. Jag var tjejen som gick runt med en röd t-shirt a'la ICA som det stod SMÖR på.. that's me! Så jag har lite svårt att sätta min i hela den här "fan vad jävliga vi ska vara mot läraren"-grejen. Jag var nästan knäckt efter lektionerna i eftermiddags. Men därmed inte sagt att jag hade världens sämsta gympalektioner idag, för det hade jag inte. Vad som hände var att jag fick kämpa som tusan för att göra lektionerna så bra som jag ville ha dom... :)

Och det kallar jag vinnarinstikt! Får man säga att man är stolt över sig själv? ;)