Utopia

Den här låten sjöng, om jag inte har helt fel, Elsa, på vår konfirmation i Rättviks kyrka. Vi hade delat tre veckor av våra liv tillsammans och det kändes som att jag skulle lämna min familj den dagen, när jag visste att vi skulle skiljas åt och förmodligen aldrig mer se varandra igen. Visst är den vacker? Jag tänker på mina Stiftgårdsvänner ibland. Jag hoppas att dom har det bra på sitt håll i världen :) Hoppas vi stöter på varandra någon gång i livet...