Jag har precis tittat på det näst sista avnittet av The City.. för den här säsongen iallafall. Känns som att nästa avsnitt kommer få tårarna att rinna rejält, om man ska döma av tjuvtitten. Jag förstår Whitneys förtvivlelse och jag tänkte på en sak som min kloka vän Joline sa till mig en gång: "Det är när någon som betyder mycket för en gör någonting dumt som man mår mest dåligt, och det är för att man trodde bättre om den personen". När någon som inte står så nära dig gör något dumt spelar det inte så stor roll, för man hade ändå inga förväntningar på den. Ju mer man lär känna en människa desto högre förhoppningar om att den är en bra människa får man...
Jag beundrar Joline för att hon är en sån underbar vän. Hon stöttar alltid, men hon får mig också att se på saker från andra synvinklar, så att jag får förklaringar på varför människor gör som dom gör. Dessutom får hon mig alltid att skratta, no matter what! Det spelar ingen roll om samtalet börjar med att jag gråter så mycket att jag inte kan prata. Jag älskar henne för att hon inte är präktig och för att hon kan erkänna att hon gör fel. Med den personlighet och utstrålning som hon har skulle hon kunna vara kaxig, men det är hon inte och det gör att jag tycker om henne ännu mer. Joline, (du läser inte bloggar, men jag kanske ska försöka tvinga dig idag) jag är så oerhört glad över att du är min vän och jag hoppas att jag säger det tillräckligt ofta!
XOXO /Malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar